Italian, active 1445-1484  Related Paintings of Fra Carnevale :. | The Presentation of the Virgin in the Temple | The Presentation of the Virgin in the Temple | The Crucifixion | Presentation of the Virgin in the Temple | The Presentation of the Virgin in the Temple |
Related Artists:
Pierre Auguste Pichon
1805-1900
Robert W. Weir
American Hudson River School Painter, 1803-1889,Painter and teacher. By his own account he was self-taught, with the exception of a few lessons from an unknown heraldic painter named Robert Cooke. However, after exhibiting a few works that were praised by the local press, he was sent to Italy by a group of New York and Philadelphia businessmen for further studies. There he trained with Florentine history painter Pietro Benvenuti. After three years in Europe (1824-7), he returned to New York, where he quickly became a mainstay of the artistic community. In 1831 he was elected to membership in the National Academy of Design in New York, and three years later he was made instructor of drawing at the US Military Academy in West Point, New York, a post he held for the next 42 years. Most scholars agree that he was more important as a teacher than as a painter. His best known work is the Embarkation of the Pilgrims (1837-43), which hangs in the Rotunda of the US Capitol Building in Washington, DC.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .